Torsdag
Jag kom på det rätta ordet - trivsel.
Jag trivs knappt någonstans längre.
Bland tre sällskap känner jag mig lugn och lycklig. Min familj, Sjöbäck & David (<3).
Ingen annan stans eller något annat sällskap är som det brukar vara.
Framför allt i skolan. Där är inget som det brukade vara. Jag är glad att det närmar sig vårt slut och att jag slipper vända tillbaka mot ett umgänge som inte accepterar en till 100 %.
Vanliga jag, babbla på om något ingen annan förstår.
Men är det ens meningen?
Meningen är väl att jag ska förstå vad jag själv menar.
Nothing is like it use to be.
Jag trivs knappt någonstans längre.
Bland tre sällskap känner jag mig lugn och lycklig. Min familj, Sjöbäck & David (<3).
Ingen annan stans eller något annat sällskap är som det brukar vara.
Framför allt i skolan. Där är inget som det brukade vara. Jag är glad att det närmar sig vårt slut och att jag slipper vända tillbaka mot ett umgänge som inte accepterar en till 100 %.
Vanliga jag, babbla på om något ingen annan förstår.
Men är det ens meningen?
Meningen är väl att jag ska förstå vad jag själv menar.
Nothing is like it use to be.
fight
i slutändan kan jag bara inte sluta tänka på det,
jag kommer aldrig mer lita på dig eller förlåta dig för det du gjorde
eller ska jag säga det du gör..
jag kommer aldrig mer lita på dig eller förlåta dig för det du gjorde
eller ska jag säga det du gör..
Måndag - ...
Ingenting är som det ska.
Allt är så ändrat och segt så jag orkar inte ens skriva här längre.
Känns som att jag skriver här bara för jag måste.
Längtar tills studenten och livet som kommer efter.
Jag lovar mig själv att dra här ifrån och lämna allt som har med Alvesta att göra bakom mig! Är inte folk rädda om det som dom påstår vara ens bästa?
Jag signar ut.
Allt är så ändrat och segt så jag orkar inte ens skriva här längre.
Känns som att jag skriver här bara för jag måste.
Längtar tills studenten och livet som kommer efter.
Jag lovar mig själv att dra här ifrån och lämna allt som har med Alvesta att göra bakom mig! Är inte folk rädda om det som dom påstår vara ens bästa?
Jag signar ut.
Söndag - tankeställare
Jo jag är hemma, men jag lever knappt.
efter en veckas semester långt borta från Alvesta märker jag att inget är detsamma.
Ingen som håller med mig, men jag vet vad jag känner igen.
Folk förändras, javisst, men på 1 vecka till det ultimata offret?
Hmm..
Som sagt, a change for me is good!
efter en veckas semester långt borta från Alvesta märker jag att inget är detsamma.
Ingen som håller med mig, men jag vet vad jag känner igen.
Folk förändras, javisst, men på 1 vecka till det ultimata offret?
Hmm..
Som sagt, a change for me is good!
Måndag - tröttsamt
Det börjar bli riktigt tröttsamt nu att skrika på nätterna för att jag drömmer mina jävla drömmar. Vågar inte riktigt tänka på vad som väntar mig där hemma. Känner på mig att allt inte kommer vara som det brukar. Det ska bli stora ändringar nu, Hoppas jag. Vi börjar redan ikväll med en ny "identitet". Är rädd att allt kommer gå nerför åt mig bara. Tur att jag har knappt en vecka kvar av härlig skidåkning!
Torsdag - the end
Life just sucks!
Jag visste hela tiden att det inte fanns en chans för oss. Men att få veta att du sjunkigt så lågt till att klampa ner mig till dina vänner. Du är inte samma person längre. Jag gav det 6 månader. Nu ger jag upp dig.
Det finns inget positivt med livet idag. Jag kommer säkerligen må piss i flera dagar nu med samma tankar i huvudet "hur kunde han". Jag kommer överleva detta, men det kommer bli så in i helvetes tufft. Jag känner mig...lurad på något sätt. Spelade vi ett spel? Hur länge du kunde försöka utnuttja mig och samtidigt skryta hos dina kompisar hur du fick mig till att ta hand om dig?
Det är ju inte värt att spilla tårar på det här!
Längtar tills nästa vecka. Studentfest, babyboom och ny mobil!!!!!!
xoxo
Jag visste hela tiden att det inte fanns en chans för oss. Men att få veta att du sjunkigt så lågt till att klampa ner mig till dina vänner. Du är inte samma person längre. Jag gav det 6 månader. Nu ger jag upp dig.
Det finns inget positivt med livet idag. Jag kommer säkerligen må piss i flera dagar nu med samma tankar i huvudet "hur kunde han". Jag kommer överleva detta, men det kommer bli så in i helvetes tufft. Jag känner mig...lurad på något sätt. Spelade vi ett spel? Hur länge du kunde försöka utnuttja mig och samtidigt skryta hos dina kompisar hur du fick mig till att ta hand om dig?
Det är ju inte värt att spilla tårar på det här!
Längtar tills nästa vecka. Studentfest, babyboom och ny mobil!!!!!!
xoxo
Lördag - .
När är det dags för mig att kasta in den vita handduken?
När är det dags att inse att livet inte är en dans på rosor.
Vi behöver komma härifrån för att glömma det som hänt oss.
Vi behöver gå vidare mot en ljus framtid.
Vi behöver rädda oss själva.
Vem får skulden för det onda i hjärtat?
När är det dags att inse att livet inte är en dans på rosor.
Vi behöver komma härifrån för att glömma det som hänt oss.
Vi behöver gå vidare mot en ljus framtid.
Vi behöver rädda oss själva.
Vem får skulden för det onda i hjärtat?
this is why
Jag har spenderat de senaste 6 månaderna med en enda person.
En person som jag har starka kännslor för.
Men den här personen är inte helt och hållet min.
Vi umgås konstant, jag sover där, vi gör allt och lite till...
I andras ögon kan man tro att vi är tillsammans, men ni blir lurade.
Jag är med en person som inte vill vara med med mig till 100%
Jag har länge försökt dra mig ur, men blir jämt lockad tillbaka.
Jag är trött. Jag är sårad. Men samtidigt glad & lycklig.
Nu nöjer mig med att få 90 % av han istället för 100%
Men någon dag kommer det inte att räcka..
Du är min, du håller dig till mig, du trivs med mig.
Du bjuder på dig, du håller hårt om mig. Du är mig så nära.
Varför kan du inte bara ge dig!
.
man kan ju ta den här diskusionen om vad som är "mitt och ditt"
Jag borde inte oroa mig, verkligen inte. Inte heller vara svartsjuk, vilket jag aldrig är.
Men sur, får man vara det?
Det kommer verkligen ta en jävla lång tid innan jag är tilbaka på ruta ett.
Killar ska bara komma och utnyttja en hela tiden och låtsas.
Jag har alltid varit den som vill slå till någon när jag är arg. Nu vill jag bara skrika.
Känner mig sviken, men det borde jag inte göra.
Jag borde inte oroa mig, verkligen inte. Inte heller vara svartsjuk, vilket jag aldrig är.
Men sur, får man vara det?
Det kommer verkligen ta en jävla lång tid innan jag är tilbaka på ruta ett.
Killar ska bara komma och utnyttja en hela tiden och låtsas.
Jag har alltid varit den som vill slå till någon när jag är arg. Nu vill jag bara skrika.
Känner mig sviken, men det borde jag inte göra.
Tisdag - sanningen
I söndags kväll sprack det för mig. Jag var tvungen att ta reda på sanningen. Och sanningen visade sig vara allt jag inte vågade se. Det som jag fruktade. Men vad finns det att göra åt saken? Fortsätta kämpa för inget som finns?
Det tar ett tag att bearbeta. Så dagarna framför mig kommer bli tråkiga med ett slitet beteende. Jag kommer vara en tråkig person. Men klandra mig inte. Jag får må dåligt för detta svek.
Håll inte om mig som om jag vore det käraste på jorden.
Visa inte fejkad kärlek framför min familj.
Kyss mig inte, om du ändå inte bryr dig.
Det tar ett tag att bearbeta. Så dagarna framför mig kommer bli tråkiga med ett slitet beteende. Jag kommer vara en tråkig person. Men klandra mig inte. Jag får må dåligt för detta svek.
Håll inte om mig som om jag vore det käraste på jorden.
Visa inte fejkad kärlek framför min familj.
Kyss mig inte, om du ändå inte bryr dig.
fredag - ?
Jag har tappat motivationen igen till att blogga. Denna gången tror jag att det beror på att jag måste börja ta hand om mig själv nu. Med tanke på det som hände i onsdags så vill jag kunna gå vidare på ett bra sätt och vara lycklig på samma gång. Jag vill kunna börja planera min framtid nu och vad jag ska göra efter studenten 2010. Men när jag sätter mig här framför datorn för att skriva dagens inlägg, så kommer jag bara tänka på det onda igen. Just det som jag borde gå vidare ifrån. Lite svårt att förklara kanske. Men jag har nog inte läkt till 100 % än och kommer nog inte göra det än på ett tag. Jag kan vara glad och på bra humör utåt. Men när jag en ensam, när jag ska sova eller då blogga så mår jag bara skit igen. Så vi får se vilken dag jag blir aktiv här igen!
.
fick för mig att jag skulle skriva vad som pågår.
men nu vet jag inte ens vilka ord jag ska lägga ut.
Kanske att det räcker nu, det är över och jag mår skit för det samtidigt som jag är så sjukt glad att det är över. när jag tänker efter så är jag allt annat är glad.
är jag en ensamvarg?
men nu vet jag inte ens vilka ord jag ska lägga ut.
Kanske att det räcker nu, det är över och jag mår skit för det samtidigt som jag är så sjukt glad att det är över. när jag tänker efter så är jag allt annat är glad.
är jag en ensamvarg?
Johanna idag och för 1 år sen
Jag har fortfarande inte kommit igång med mitt arbete,
så efektiv är jag i skolan idag!
Men jag har nyss spenderat 20 minuter med att läsa alla min gamla inlägg här i bloggen. Från det allra första inlägget jag skrev fram till Början av 2009. Och det fick mig att komma på en sak.
Jag va inte nöjd med livet jag hade för exakt 1 år sen. Jag var olycklig och visste inte riktigt var jag hade mig själv. Jag va arg på alla, även om en av alla förtjänade det. Men nu när jag sitter här och läser texterna som jag klickade ner och la ut, så skäms jag. Jag anklagade fel folk och det är inte jag! Det är ungefär som Kissie. Hon är världens största BITCH på sin blogg och trakasserar alla. Men i verkliga livet är hon helt okej? Sån vill inte jag vara.
Jag är ändå glad över allt som hänt under 1 år. Alla jag träffat och alla som har gått. Men i slut ändan så kan jag inte sluta tänka, jag är så oerhört glad för den jag är idag och för dom personer som står mig närmast. Det är dom jag trivs med. Men just nu känns det bara så här: jag är oerhört tacksam för att jag träffade Tobias. Jag är så himmla glad för att jag gick med på att förfesta hos Henning innan Isabelles 18 års fest. Annars hade aldrig något av allt detta inträffat. Jag är bara så glad att det finns någon där för mig!
det tog mig ett år innan jag kunde få känna den kännslan igen, skönt.
så efektiv är jag i skolan idag!
Men jag har nyss spenderat 20 minuter med att läsa alla min gamla inlägg här i bloggen. Från det allra första inlägget jag skrev fram till Början av 2009. Och det fick mig att komma på en sak.
Jag va inte nöjd med livet jag hade för exakt 1 år sen. Jag var olycklig och visste inte riktigt var jag hade mig själv. Jag va arg på alla, även om en av alla förtjänade det. Men nu när jag sitter här och läser texterna som jag klickade ner och la ut, så skäms jag. Jag anklagade fel folk och det är inte jag! Det är ungefär som Kissie. Hon är världens största BITCH på sin blogg och trakasserar alla. Men i verkliga livet är hon helt okej? Sån vill inte jag vara.
Jag är ändå glad över allt som hänt under 1 år. Alla jag träffat och alla som har gått. Men i slut ändan så kan jag inte sluta tänka, jag är så oerhört glad för den jag är idag och för dom personer som står mig närmast. Det är dom jag trivs med. Men just nu känns det bara så här: jag är oerhört tacksam för att jag träffade Tobias. Jag är så himmla glad för att jag gick med på att förfesta hos Henning innan Isabelles 18 års fest. Annars hade aldrig något av allt detta inträffat. Jag är bara så glad att det finns någon där för mig!
det tog mig ett år innan jag kunde få känna den kännslan igen, skönt.
måndag - orkar inte
En hel helg har gått utan att jag har sagt ett ord på denna sidan om vad som har hänt. Jag kan ju säga att mycket har hänt. Saker som jag inte ens vill lägga på minnet men som finns där ändå. Kort och sagt, jag tror jag har sabbat för mig själv. Jag är rädd.
Tillbaka till skolan efter en veckas höstlov. Har verkligen inte gjort något vettigt alls. Bara tränat och jobbat typ. Idag va det en kort dag i skolan, 50 minuter. Ska ta bussen hem snart och äta lite mat. Funderar på att ta en sväng upp till Vedija och hälsa på henne idag. Ikväll blir det jobb mellan 17-21. Jag är för oengagerad för att skriva vidare. Jag bara orkar inte.
-
Det har idag gått 2 månader, 1 vecka och 5 dagar. Nu kom tårarna för första gången. Orkar jag mer?
dra åt skogen!
nu är botten nådd,
trodde att det skulle vara min kärleks förklaring som skulle få mig att må piss, men tydligen så lever det fortfarande en stor jävla idiot 30 km bort från mig som fortsätter göra mitt liv till ett HELVETE!
jag hatar dig fortfarande din otrogna jävel
trodde att det skulle vara min kärleks förklaring som skulle få mig att må piss, men tydligen så lever det fortfarande en stor jävla idiot 30 km bort från mig som fortsätter göra mitt liv till ett HELVETE!
jag hatar dig fortfarande din otrogna jävel
tisdag - pain
Jag vaknade upp idag med världens pain i kroppen.
Inte för att jag jobbade hela kvällen igår och somnade så fort jag kom hem,
nej, för att jag har mått dåligt i hela 2 veckor nu och idag på morgonen kom jag på vad jag måste gör för att lösa det. Vad jag verkligen måste göra.
En konfrontation, är den ända lösningen. Ett tal som visar mina kännslor så att man kan förstå. Jag måste få ut med ord vad det är jag vill, jag måste visa med kännslor vad det är jag vill!
Nu i veckan ska detta ske. Innan jag åker iväg till helgen. Idag kom jag på vilka ord det är som ska sägas. Det måste göras, innan det är för sent.
Inte för att jag jobbade hela kvällen igår och somnade så fort jag kom hem,
nej, för att jag har mått dåligt i hela 2 veckor nu och idag på morgonen kom jag på vad jag måste gör för att lösa det. Vad jag verkligen måste göra.
En konfrontation, är den ända lösningen. Ett tal som visar mina kännslor så att man kan förstå. Jag måste få ut med ord vad det är jag vill, jag måste visa med kännslor vad det är jag vill!
Nu i veckan ska detta ske. Innan jag åker iväg till helgen. Idag kom jag på vilka ord det är som ska sägas. Det måste göras, innan det är för sent.
lördag - pain!
Jag är sjukt sugen på att skriva.
Skriva om vad som är rätt och fel.
Men jag vet inte vilka exakta ord jag ska använda.
Det blev helt fel hos Tobias igår och jag flydde hem i panik.
Min bästa kompis gjorde fel, hon vet om det.
Allt blev helt fel, och ja, jag mår dåligt av detta!
Planen är att ligga och dö hemma troligtvis tsm med Vedija.
Innerst inne vill jag åka upp dit igen med resten.
Men jag har ingen stor lust att se han i ögonen idag.
Skriva om vad som är rätt och fel.
Men jag vet inte vilka exakta ord jag ska använda.
Det blev helt fel hos Tobias igår och jag flydde hem i panik.
Min bästa kompis gjorde fel, hon vet om det.
Allt blev helt fel, och ja, jag mår dåligt av detta!
Planen är att ligga och dö hemma troligtvis tsm med Vedija.
Innerst inne vill jag åka upp dit igen med resten.
Men jag har ingen stor lust att se han i ögonen idag.
insane
Hur många inlägg måste jag skriva här igentligen tills jag har försått att det är dags att gå vidare?
Jag seriöst HATAR att jag hittar en massa bilder på facebook just nu.
fina och extremt heta bilder, jag vill dregla och gråta på samma gång
Jag seriöst HATAR att jag hittar en massa bilder på facebook just nu.
fina och extremt heta bilder, jag vill dregla och gråta på samma gång
jag behöver INTE psykisk hjälp!
Jag vet att ni är många som läser den här. Allt från mina allra bästa vänner, klasskompisar, okända människor, vänner i en stor krets, familj och släktingar. Jag vill att alla ska veta att jag till 110% väljer vad jag vill berätta och inte berätta för er. Fast igentligen så handlar det ju inte om att jag ska berätta något för er. Det handlar mer om att jag måste få skriva av mig vad jag får uppleva. Och då blir det allt vad jag gör om dagarna, vad jag äter, vad jag shoppar och vad jag får höra. Det jag har hört nu är att folk regarerar på att jag kanske skriver sånt som jag inte bora skriva här. Som när jag har bråkat med någon och mår dåligt över det. Grejen är den att när jag mår dåligt, är ledsen eller depp så är bloggen en stor utväg. Jag står för allt jag skriver, och då får det väl blir så för er att ni får läas att jag faktiskt mår dåligt vissa dagar. Nu behöver ju verkligen det INTE betyda att jag mår psykiskt dåligt och behöver hjälp! Jag är en normal ungdom med allt från vänskaps till kärleks problem. Oftast när jag får ett problem så gräver jag ner mig och mår dåligt i någon timma. Men när jag äntligen får skriva av mig och förklara, så mår jag genast bättre. Och om jag också mår dåligt så försvinner det ganska snabbt. Det håller inte i sig i flera dagar.
Jag blir faktiskt lite sur när jag då får höra av enormt nära källa att ni/du orar er över mig. Det uppskattar jag, att folk har koll, men jag mår faktiskt inte dåligt! Jag är sur/arg/ledsen vissa dagar för att folk sårar kanske. Nu hade jag bestämt mig för att inget säga men ändå. Anledningen till att jag kanske har verkat dålig den sista tiden är för att jag blev "förälskad" i en människa som sände dubbla signaler. När någon visar ett tecken eller säger ord jag behöver höra, så faller jag pladask. När det sen visar sig att människan inte vill något så har jag väll ändå rätt att bli deprimerad och ledsen? När man får reda på att man är ensam och kommer förbli så blir man faktiskt ledsen automatisk.
Så nu vet ni, hoppas jag, att inerst inne mår jag toppen! Jag går sista året och längtar efter friheten. Men vissa dagar då det händer något, så har jag rätt att bli deprimerad! Jag älskar er för att ni bryr er. Men lita på mig, och prata inte med min mamma om det för hon blir totalt orolig och vi vill inte att hon ska få en hjärtatack, JAG MÅR BRA!!! :)
Jag blir faktiskt lite sur när jag då får höra av enormt nära källa att ni/du orar er över mig. Det uppskattar jag, att folk har koll, men jag mår faktiskt inte dåligt! Jag är sur/arg/ledsen vissa dagar för att folk sårar kanske. Nu hade jag bestämt mig för att inget säga men ändå. Anledningen till att jag kanske har verkat dålig den sista tiden är för att jag blev "förälskad" i en människa som sände dubbla signaler. När någon visar ett tecken eller säger ord jag behöver höra, så faller jag pladask. När det sen visar sig att människan inte vill något så har jag väll ändå rätt att bli deprimerad och ledsen? När man får reda på att man är ensam och kommer förbli så blir man faktiskt ledsen automatisk.
Så nu vet ni, hoppas jag, att inerst inne mår jag toppen! Jag går sista året och längtar efter friheten. Men vissa dagar då det händer något, så har jag rätt att bli deprimerad! Jag älskar er för att ni bryr er. Men lita på mig, och prata inte med min mamma om det för hon blir totalt orolig och vi vill inte att hon ska få en hjärtatack, JAG MÅR BRA!!! :)
