Johanna idag och för 1 år sen
Jag har fortfarande inte kommit igång med mitt arbete,
så efektiv är jag i skolan idag!
Men jag har nyss spenderat 20 minuter med att läsa alla min gamla inlägg här i bloggen. Från det allra första inlägget jag skrev fram till Början av 2009. Och det fick mig att komma på en sak.
Jag va inte nöjd med livet jag hade för exakt 1 år sen. Jag var olycklig och visste inte riktigt var jag hade mig själv. Jag va arg på alla, även om en av alla förtjänade det. Men nu när jag sitter här och läser texterna som jag klickade ner och la ut, så skäms jag. Jag anklagade fel folk och det är inte jag! Det är ungefär som Kissie. Hon är världens största BITCH på sin blogg och trakasserar alla. Men i verkliga livet är hon helt okej? Sån vill inte jag vara.
Jag är ändå glad över allt som hänt under 1 år. Alla jag träffat och alla som har gått. Men i slut ändan så kan jag inte sluta tänka, jag är så oerhört glad för den jag är idag och för dom personer som står mig närmast. Det är dom jag trivs med. Men just nu känns det bara så här: jag är oerhört tacksam för att jag träffade Tobias. Jag är så himmla glad för att jag gick med på att förfesta hos Henning innan Isabelles 18 års fest. Annars hade aldrig något av allt detta inträffat. Jag är bara så glad att det finns någon där för mig!
det tog mig ett år innan jag kunde få känna den kännslan igen, skönt.
så efektiv är jag i skolan idag!
Men jag har nyss spenderat 20 minuter med att läsa alla min gamla inlägg här i bloggen. Från det allra första inlägget jag skrev fram till Början av 2009. Och det fick mig att komma på en sak.
Jag va inte nöjd med livet jag hade för exakt 1 år sen. Jag var olycklig och visste inte riktigt var jag hade mig själv. Jag va arg på alla, även om en av alla förtjänade det. Men nu när jag sitter här och läser texterna som jag klickade ner och la ut, så skäms jag. Jag anklagade fel folk och det är inte jag! Det är ungefär som Kissie. Hon är världens största BITCH på sin blogg och trakasserar alla. Men i verkliga livet är hon helt okej? Sån vill inte jag vara.
Jag är ändå glad över allt som hänt under 1 år. Alla jag träffat och alla som har gått. Men i slut ändan så kan jag inte sluta tänka, jag är så oerhört glad för den jag är idag och för dom personer som står mig närmast. Det är dom jag trivs med. Men just nu känns det bara så här: jag är oerhört tacksam för att jag träffade Tobias. Jag är så himmla glad för att jag gick med på att förfesta hos Henning innan Isabelles 18 års fest. Annars hade aldrig något av allt detta inträffat. Jag är bara så glad att det finns någon där för mig!
det tog mig ett år innan jag kunde få känna den kännslan igen, skönt.
Kommentarer
Trackback
