depression
Jag lägger mig i sängen med Ben and Jerry ice cream <3
psyk problem
Sitter uppe i fotosalen nu och inväntar den stundande fotolektionen. Kännslorna går åt olika håll just nu. Va så himmla glad och nöjd innan idag, det försvann med bara ett par ynka ord från en annan mänsklig varelse. vet helt enkelt inte vem jag ska lita på längra och vem som visar sig vara äkta? Inte nog med att jag känner mig förtvivlad och misslyckad, jag känner mig oerhört utnyttjad. Passar det bara för att jag har körkort och tillgång till en bil?
Att använda en mening som "jag är inte den enda som tycker så" var får man det ifrån? Hur kan man va så låg som människa att ens få för sig att säga någotsånt till någon. Inte säkert att det ens stämmer. Man använder bara meningen för att försvara sig, och det kan aldrig sluta bra. Jag förstår mig inte på folk längre och har defintivt ingen aning varför alla vänder mig ryggen. Vad jag vet, så har jag inte gjort något fel. Folk mår dåligt kanske, går runt och tjurar hela tiden och skäller på mig?
Jisses, jag vill ha Junni 2010! Student och frihet från Alvesta..
orolig
Jag orkar inte tänka på det heller. Så nu ska jag laga mat till mgi och Lisa. Imorgon visar jag bilder på vad jag shoppat idag ocvh vad som ska shoppas imorgon. Hoppas också på en tripp till Lager 157 på lördag med flickorna bus. Måste fixa bil innan, hihi (:
hejdå!
det som orsakar smärta
Jag bestämmde mig för att inget skriva, att inte ens orka bry mig. Men det går inte. När jag sitter på min rast på jobbet igår, taggad inför alvesta marknad, får jag ett samtal som bara inte oroar mig, men som också får mig att tänka om.
Inte nog med att en av mina allra bästa vänner gjorde mig väldigt besviken och arg, jag kände mig billig och jävligt liten. Det handlar inte om kärlek, det handlar om vad som jag har paxat och vad som du har paxat. Med andra ord kanske man kan säga "du rör inte det som är mitt", ungefär så skulle jag vilja uttrycka mig just nu!
Det tråkiga är att du visste att det var min "ägodel" men ändå blev det som det blev. Du lekte med mina leksaker när jag visste att om jag rör dina så blir det en galen fight av hårda ord och pinsamheter.
Jag vet att du ångrar dig och jag vet att den andra delen som orsakat det hela också gör det. Jag vill bara att du ska veta min bästa vän att jag orkar inte bry mig. Gjort är gjort, och jag vet att du aldrig kommer göra om det. Precis som jag lovar dig att inte röra dina leksaker...
Jag vill att du ska veta att du fortfarande betyder mer än mest för mig <3
Ni andra förstår säkerligen inte, och det är själva meningen!
Jag ville bara skriva av mig.
this is pain!
Tycker inte om det här alls, inget är som det ska..
ilska.
1:a anledningen: Jag körde in till stan igår natt för att hämta ett par kompisar. Väntade på dom i en halvtimma och när mitt humör redan låg lite på sne fick jag veta att vissa av dom ångrade sig och ringde någon annan. Jag har aldrig känt mig så besviken på någon eller varit så sur och skrikit på andra personer i min omgivning. OM MAN RINGER TILL NÅGON FÖR ATT BLI HÄMTAD PÅ NATTEN SÅ SKA MAN INTE SÄGA NÄR JAG VÄL ÄR FRAMME , NEJ VI ÅKER MED EN ANNAN!!! Ni har blåst mig på både respekt, pengar och en framtida plats i min(a) bil(ar)!
2:a anledningen: Min syster till smart unge dundrade in i mitt rum idag och gjorde ett jävla liv ifrån sig, 09.55 på morgonen! "Du ska med bort till Danne och Åsa" och så avslutar hon med att gå ut. 3 minuter senare kommer mamma in och börjar babbla om det ena coh det andra. När hon går ut kommer Lisa tillbaka och skriker som ett litet cp barn, som hon faktiskt va idag på morgonen. JAG HATAR NÄR FOLK GÅR IN OCH VÄCKER MIG PÅ MORGONEN NÄR JAG SOVER OCH KOM HEM SENT PÅ NATTEN! SPECIELLT NÄR DOM BARA GÅR IN FÖR ATT LETA BRÅK MED MIG!!!
Så idag är verkligen inte min dag ska ni alla veta...
ska käka frukost nu, sen åka ner till byn med mamma. Cykla ner till Danne och Åsa för att sedan åka och bada med dom. Behöver komma bort ifrån det vardagliga livet känner jag!
Imorgon tar jag bilen till Halmstad, punkt slut!
fånig förälskelse?
Jag gick ner till baren vid poolen vid tio på kvällen för att ta mig en drink. Satt och diskuterade whisky med en tysk kille samt bartendern i baren. Vi kom in på flaskan "Captain Morgan" (vilket dock visades vara rom). Det va servitrisen robert som förklarade det för mig, trög som jag är.
Efter den stunden, några dagar in på resan, mötte jag han och hans ögon. Wow, vad seriöst det här låter. Värsta romantiska förklaringen. Men den här killen va precis vad jag behövde för att glömma det som fanns här hemma. Jag gick vidare och jag mådde toppen!
Hans kropp, hans leénde, hans ögon och hans tatuering, självklart! Hans mörka röst när han pratade ett språk som jag absolute inte förstod. Pojken va inte grekisk som jag trodde och faktiskt hoppades på.
Det va tufft att åka hem och veta att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Det va ännu värre när han kramade om mig och sa hejdå, ha det bra nu Johanna. Det är 4 dagar sedan jag såg han nu.
Och det är 4 dagar sen jag såg han för sista gången.
..
jag kan inte göra annat än att se negativt nu.
jag lägger ner , jag slutar att kämpa.
jag fortsätter drömma om livet jag letade efter
jag lämnar dig bakom mig och fortsätter drömma..
det är nu jag vet att du alrig kommer bli den som ska ligga jämte mig
Hmm
Inte igår, inte idag och verkligen inte imorgon.
Så vi låter det vara...
Ingen motivering
Innan jag somnade på natten så bestämmde jag mig för att förklara i detalj hur det började och slutade. Nu när jag väl sitter här känner jag mig inte lika motiverad. Shit, jag känner mig inte motiverad till något alls..bara sova. Kvällen började iaf jätte bra och jag hade kul med Emma (: Vid halv tolv va hon och jag inne i stan och det blev en massa spontana besök på Sports, Lagerlunden och PM. Träffade många härliga människor, folk som man inte sätt på ett tag som passar bra att umgås med ute på krogen. För en gångs skull så ska jag inte berätta hur det slutade, jag tänker inte uttrycka mig alls. Kan väl bara säga att det satt en bitter, förvånad och uppskakad Johanna på nattbussen hem till Alvesta 02.15. Det räcker att jag själv går igenom allt i mitt huvud, inget jag behöver dela med mig här.
Gick upp tidigt idag och har spenderat hela dagen framför tv:n med pappa. Mamma kom hem för ett tag sen, vilket jag tycker är väldigt skönt. Hade tydligen lämnat en massa meddelande till hennes mobil igår att hon va tvugnen att komma hem för att passa sin lilla dotter. Men nu är hon hemma, så jag tänker ägna min tid åt henne.
Nu måste jag göra det som alla ungdomar fruktar idag tror jag, plugga...
CRAAAAZY
Inte nog med att skolans datorer suger balle, internet är sjukt segt och jag hatar att sitta i detta jävla klassrum! Det är ju fan 10 grader varmare ute :O plus att jag har en klump i halsen som bara vill komma ut, jag vill skrika tills alla döööör! Jag kan heller inte sitta stilla, utan sitter och gungar på min stol så jag ramlar säkert snart! Nä och bättre blir det inte. Idag är det bara tisdag vilket betyder att det är 2 långa dagar kvar innan det blir torsdag. Och det hjälper inte när jag sitter och lyssnar på party musik och kollar de gamla party bilderna på facebook. JAG LÄNGTAR SOM FAN OCH VI SKA FESTA SÖNDER (speciellt emma) Förfesta hos henne på hovshaga sen Oléo på kvällen. Och vad fasen ska jag ha på mig??!!!!!
JÄVLA, tangentbord. Knapparna är ju fan äckliga och man måste trycka hårt som fan och då skriver man bara FEEEEL, vad i helvete är det här?????? JÄVLAAAAA Tisdag :@
Jag ÄR galen...
fear.
Bara det att just nu är jag frustrerad, förvirrad och förbannad..
Vaför ska folk sända ut dubbla signaler, varför ska dem envisas om saker som inte stämmer.
Jag är så arg så jag vet inte vad jag ska göra.
Jag har lust att lipa sönder, som vanligt och jag har lust att kräkas på allt.
Inte nog med att pappa ligger i soffan och gråter över sjukdommen cancer, ingen är bra.
Inget kommer någonsin bli bra när det gäller mig..
no air
Kvällen består av ingenting än så länge. Måste cykla ner till ica och köpa mat + lämna en film på shejken. Jag har ingen ork till att göra något. Hoppas Carro kan hänga med.
För övrigt är jag förbannad. Jag tänker inte avslöja varför till 100%, men jag känner mid dissad och kränkt på helt fel sätt. Av en person som är så jävla blyg att han/hon inte ens vågar erkänna vad han/hon vill. Jag vet vad personen vill, jag har äntligen lyckats läsa av det. Men träd fram och gör någon nytta, ist för att gömma dig bakom lögner och din mobil. Jag är trött på att få sms på nätterna där det står mellan raderna att du vill prata med mig, men sluta fega ur varje gång jag bjuder in dig i mitt liv. Hur fan löser jag det här???!!!
En sak till. Det har nu gått exakt 6 månader sens mitt liv gick i en bana rätt ner i avgrunden. Jag har försökt att klättra upp för den här banan flera gånger. Ibland har jag kommit en bra bit, men aldrig till toppen. Jag har heller inte sjunkigt ner i avgrunden igen, men jag kan känna att mina fötter snuddar vid avgrundens eldar. Det är sjukt att det har gått 6 månader, och att jag fortfarande behöver psykisk hjälp? Vad för slags människa är jag. En som har tappat sitt självförtroende antar jag. Det borde inte få vara så här...
losertönt
Allmänt mår jag bra. Jag är aldrig ensam, kanske ibland, men det finns alltid någon där som vill stötta, prata, umgås eller bara träffa mig och se hur jag ser ut idag. Jag har växt. Inga ord eller blickar kan såra mig längre. Att någon speciell person, och jag vet exakt vem, följer denna bloggen bara för att se vad jag gör nu för tiden, jag tar inte åt mig. Jag mår bra nu! Förr hade jag spårat ut och skrikit LÅT MIG VARA IFRED, men nä.. jag bryr mig inte. Men ändå, det finns en sak som kan knäcka mig till underjorden. Och det är mina egna drömmar. Jag somnar trött och sliten på kvällen eller sent på natten. Och vaknar svettig orolig och ledsen. Jag drömmer, om sånt som jag inte vill drömma. Jag drömmer om saker som inte borde ske och som är vidrigt, ja du hörd mig..vidrigt! Jag drömmer om oss igen. Om ett lyckligt liv och äkta kärlek. Blää, jag hatar det! För om jag tänker efter så är det inte exakt DU, det är du för snart 2 år sen. En underbar människa som alltid fanns där och ville hålla mitt tättintill, kanske lite för mycket ibland bara. Usch, jag hatar att drömma!
8 days
11 days
never again
varför stirrar du?
ilska.
Jag har ett stort problem med att folk tar mina saker. Speciellt när det oftast brukar vara min syster Lisa. Det blir ännu värre när jag inte hittar mina saker och jag har brottom. Bestämde mig för att sova hos Danne och Åsa ikväll eftersom jag har sovmorgon imorgon. hade också sagt till Carro och Sara att jag skulle komma tillbaka bort till dom efter jag hade käkat. När jag står på mitt rum och lagt fram alla saker hittar jag inte den enda saken som jag behövger mest, min plattång. Carro hade den inte, men lisa hade. I Martins lägenhet i Växjö. För jag hade lovat henne att låna den, förra veckan. Istället för att ta det lugnt och ta min gamla ist (som inte är lika bra) skriker jag åt henne i telefonen att hon aldrig mer ska röra mina saker. På en sekund ser jag hur min mormors ansikte drar ihop sig. På en sekund fick hon se sitt minsta barnbarn som alltid är på glatt humör, visa sina hemskaste sidor. Jag fick min mormor till att gråta och min morfar till att dra mig i armarna i ryta åt mig. Dom åkte nyss, och jag kan inte sluta gråta och skrika efter mamma. Visst, jag betedde mig dumt, men mina saker....är mina saker. Nu måste jag klä mig och gå bort till Carro.
ingen rubrik
Tror du att jag är trög eller? Jag förstor nog att de orden peckar RAKT mot mig! Är du lika puckad som den där "blondin bella" eller försöker du bara visa att du finns? Jag finns fortfarande. Jag tänker kämpa för det också, fast på mitt sätt. Och det finns inget du kan göra åt det. Det hjärtat va mitt en gång i tiden och någonstans finns kännslorna kvar, de försvinner inte så lätt. och det här hjärtat råkar nu ha en ring, med mitt namn i. och även om hjärtat nu påstår att det inte betyder någonting, så gör de det! och det kommer alltid att göra det. Bäst av allt, Jag har den andra ringen med hjärtats namn i, inte DU. Och det får gå hur många månder du vill ingen kan säga vad jag ska göra och hur jag ska känna.JAG bestämmer det själv, så bara håll dig borta från mig "lilla" flicka.
love is a game
Tredje dagenpå min sjukdom,
men det blir nog bra ändå.
Nyårs klänningen är utprovad och festen är troligtvis fixad.
Carro och Sara va på besök nyss och pratade av sig.
Känner att jag mår nog bättre av bara det med. Har inte haft någon att prata med.
Emma visade på sin blogg vad hon hade fyndat på julrean.
Min tur imorgon efter jobbet att vandra runt i en timma med mamma :)
Kom på mig själv med att ljuga också för den delen.
Hela tiden har jag inbillat mig att det inte stämmer..
men det gör det.
Och djupt någonstans där inne finns jag nog kvar.
Så flicka lilla, jag lämnar inte leken än. Jag är fortfarande huvudperson.
Och får alltid som jag vill....
annars är det krig!
Nu ska jag ta hand om min halsbränna som uppstår av pencilinet.
Sen kolla lite på Sagan om ringen 2 och vänta på att ta kvällens sista piller 22.00
Som sagt. jag kan inte glömma dig...och tänker inte göra det heller <3