Johanna

En människas beteénde kan ändras lika snabbt som du blinkar.
Jag har ett stort problem med att folk tar mina saker. Speciellt när det oftast brukar vara min syster Lisa. Det blir ännu värre när jag inte hittar mina saker och jag har brottom. Bestämde mig för att sova hos Danne och Åsa ikväll eftersom jag har sovmorgon imorgon. hade också sagt till Carro och Sara att jag skulle komma tillbaka bort till dom efter jag hade käkat. När jag står på mitt rum och lagt fram alla saker hittar jag inte den enda saken som jag behövger mest, min plattång. Carro hade den inte, men lisa hade. I Martins lägenhet i Växjö. För jag hade lovat henne att låna den, förra veckan. Istället för att ta det lugnt och ta min gamla ist (som inte är lika bra) skriker jag åt henne i telefonen att hon aldrig mer ska röra mina saker. På en sekund ser jag hur min mormors ansikte drar ihop sig. På en sekund fick hon se sitt minsta barnbarn som alltid är på glatt humör, visa sina hemskaste sidor. Jag fick min mormor till att gråta och min morfar till att dra mig i armarna i ryta åt mig. Dom åkte nyss, och jag kan inte sluta gråta och skrika efter mamma. Visst, jag betedde mig dumt, men mina saker....är mina saker. Nu måste jag klä mig och gå bort till Carro.