Johanna

Det sägs att det är tuffast att träffa någon utomlands. Jag kanske inte ska gämföra mig eller ens räkna mig in i kategorin. Men någonting fanns där iallafall.

Jag gick ner till baren vid poolen vid tio på kvällen för att ta mig en drink. Satt och diskuterade whisky med en tysk kille samt bartendern i baren. Vi kom in på flaskan "Captain Morgan" (vilket dock visades vara rom). Det va servitrisen robert som förklarade det för mig, trög som jag är.

Efter den stunden, några dagar in på resan, mötte jag han och hans ögon. Wow, vad seriöst det här låter. Värsta romantiska förklaringen. Men den här killen va precis vad jag behövde för att glömma det som fanns här hemma. Jag gick vidare och jag mådde toppen!

Hans kropp, hans leénde, hans ögon och hans tatuering, självklart! Hans mörka röst när han pratade ett språk som jag absolute inte förstod. Pojken va inte grekisk som jag trodde och faktiskt hoppades på. Äckligt nog va han från Slovakien, inte det första landet man letar snygga pojkar i. Men det glömdes, för mig va han inte pojken från slovakien. För mig va han pojken med dom mörka ögonen.

Det va tufft att åka hem och veta att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Det va ännu värre när han kramade om mig och sa hejdå, ha det bra nu Johanna. Det är 4 dagar sedan jag såg han nu.
Och det är 4 dagar sen jag såg han för sista gången.