Johanna

Jag kan enkelt säga att jag börjar få nog nu.
Men jag kan också erkänna att jag saknar din famn..

Jag trodde det skulle bli lättare så här, på en vänskaplig nivå. Men att inte få ha någon del av dig är värre än att bara få ta del av något litet. Kan det inte vara som innan, där du faktiskt öpnade din famn åt mig.

Solen skiner idag, det får mig iaf att må lite bättre. Jag känner faktiskt för at göra någonting. Fram till fyra tiden vill säga, då blir det hårt arbete mellan 17-21.

Imorgon hoppas jag på en road trip till ullared med mami.

xoxo