Johanna

Jag klarar inte av det här längre. Jag fyllde 18 år, jag fick mer makt över mig själv. Men ändå, han beter sig fortfarande som han alltid gör. Sitter där och skäller på mig, när det är han som gör fel. Tvingar mig att göra saker för honom och svär åt mig om jag vägrar. Jag är 18, jag gör vad jag vill. "Varför står wii spelet där uppe Johanna?" därför du sa åt mig att ta upp det efter julen. "Det gjorde jag inte alls, ta ner det!!" Varför det, då måste jag ju ta upp det sen igen enligt mamma. "FAN TA DIG, om du inte tar ner det!" HA, ät min röv som Emelie säger. Jag tänker inte göra ett piss åt dig mer. Jag lyder mig själv och min mamma. Du äger inte mig och du bestämmer verkligen INTE över mig. Seriöst, du är inte ens min målsman och du har inget vårdnad över mig. Se där ja! Förlåt mamma, jag älskar dig och du är bäst. Men snart klarar jag inte av att bli extremt kontrollerad 24/7. Jag kan inte sluta tänka på när du sa "Johanna du är min. Flyttar du så flyttar jag för vi två håller ihop.." Fuck you, nu måste jag sova ruset av mig och tänka till lite. Jag trivs ju här, men fan..familjen Andersson går mig på nerverna nu..